söndag 6 januari 2013

Ett inlägg med kommentarer på frågor - i någorlunda kronologisk ordning

(Till Oscar MJ)
Frågor: Din inställning till dina brott?
            Tankar kring detta?
             Tankar om din förändring?


Svar: Har sedan länge tagit avstånd från brotten och ångrar dem naturligtvis djupt. Jag kan inte göra dem ogjorda och tänker ofta på vad gärningarna betytt för de som drabbades. Det måste ha varit oerhört kränkande och med en känsla av stor orättvisa när det hände och naturligtvis sitter spåren av dåden kvar för många av offren.
Efter att jag tagit itu med den faktorn som gjorde det möjligt att begå brotten - hatet mot andra folkgrupper i Sverige - så har jag tänkt på hur vansinnigt det var att låta det få växa utan att göra något åt det i tid. Idag är jag inte längre hatfylld eller fördömande. Det var inte bara en jobbig känsla att bära med sig, utan det gjorde mig också oemottaglig och avtrubbad för normal medkänsla och förståelse för andras situationer och behov. Jag var inte konstant hatfylld på den tiden, men det triggades fram väldigt lätt när invandrarfrågor dök upp i samtal, och kontakten med dem fungerade ofta lite som ett rött skynke för mig.
Det enda och rätta sättet var att bli av med hatet, och bearbetningen av det gick lättare än jag föreställt mig, eftersom de biverkningar av stress, spänning och okänslighet ersattes med mer harmoni, ökad koncentrationsförmåga på studier och ett roligare, mer avspänt umgänge med personer i min omgivning.
Bearbetningen bestod i att jag frågade mig varför jag hatade; alltså, ifrågasatte mina motiv och försökte komma in på alternativa tankebanor. Som det ofta är med problemlösande uppgifter inom t.ex. mina naturvetenskapliga studier, så hade jag hjälp av att kunna bolla en fråga fram och tillbaka, se problemet ur olika synvinklar och kunna välja det som är det mest riktiga svaret på frågan. Jag fick också hjälp av min omgivning genom sättet hur jag blev bemött av människor som jag tidigare hatat. Tvärtemot vad jag trodde så blev jag inte hatad tillbaka, utan fick på ett för mig pinsamt sätt uppleva mycket förlåtelse och förståelse som fick mig att respektera dem, och inse att alla har lika stor rätt till respekt som jag själv. Det var en riktig ögonöppnare. Jag såg med beundran på att de inte sjönk ner på min tidigare nivå av fördömande och förutfattade meningar, utan behöll sin pondus och dignitet oavsett.
Så på frågan hur jag ändrats är nog det viktigaste att jag numera kan gå vidare i livet och planera framtiden för ett liv till den dag jag kommer ut. Skulden för det jag gjorde kan inte försvinna, men jag lever med den, och är numera framåtseende på ett optimistiskt sätt.


(Till Rasmus Bjarnmark)
Frågor: Vad ångrar du?
             Hur lever du?
             Vad saknar du ute?

Svar:
Det jag ångrar är som sagt framför allt att jag inte försökte göra något åt mitt då växande hat mot de med utomeuropeisk - utvecklingsländers - härkomst.
Att jag inte tog ett reellt ansvar för min egen ekonomi, utan istället efter vissa motgångar och felinvesteringar (köp i förskott m.m.) skyllde på andra.
Dålig ekonomi var början på min spiral av frustration, hat och genvägar ur problemen, som hopade sig, och ledde till alla brotten.

Mitt liv innanför murarna är i form av ett kollektiv med andra intagna där man i större eller mindre grad sköter hushållet gemensamt beroende på anstaltspolicy. Jag har läst ca 150 hp (högskolepoäng) i statistik, matematik, och "dataanalys"; genomgått en hel del program mot våld och spelmissbruk, och ska gå ett till i vår enligt planerna.

Det jag saknar från livet utanför murarna är att:
       *   kunna leva ett normalt liv med tjejen varje dag
       *   kunna röra sig fritt i tid och rum
       *   inte vara övervakad i princip hela dygnet
       *   kunna studera fritt via nätet
       *   få sköta min försörjning och fatta andra beslut än de på insidan där man mest bara måste sköta sig  genom att kunna umgås konfliktfritt med andra intagna, (vilket faktiskt inte alltid är det lättaste!)
       *   kunna gå och handla i affärer, skaffa ingredienser till någon maträtt jag gillar (gillar det mesta, men föredrar hälsosamma produkter i maten)
       *   resa på semester; vara i naturen


(Till Olsson)
Frågor: Var står du politiskt?
            Finns det samhällsfrågor som du undviker?

Svar:
Politiskt står jag idag i mitten från att ha varit både moderat och nydemokrat.

Det finns egentligen inga samhällsfrågor jag skulle vilja undvika att diskutera - inte ens invandringspolitiken, där jag trots att jag gjort så mycket illa, och haft anledning att tänka till ordentligt kring mina attityder m.m., inte är någon slags expert. Är ju dessutom mer lagd åt det naturvetenskapliga än en humanist egentligen (intressemässigt). Tycker kortfattat att alla människor förtjänar att respekteras lika mycket och ogillar förutfattade meningar.

(Till Kometpojken)
Frågor:    Vilka är dina framtidsdrömmar och eventuella projekt?
                Hur såg ditt liv ut efter gripandet 1992?
                Vad tror du har förändrats ute i samhället under de sista 20 åren du suttit inne?

Svar:
Min förhoppning är att kunna avsluta mina påbörjade studier som dataanalytiker och att sedan kunna arbeta med detta. Det ser hyfsat ljust ut sett ur efterfrågansaspekten på sådana jobb.

De första 7-8 åren gick åt att "landa", för uttömning av överklagningsmöjligheterna och att validera indicierna - att de verkligen svarade mot grunderna som jag dömdes på. Jag kom så småningom fram till att så var fallet med hjälp av bl.a. en schematisk uppställning av faktorerna det gällde, (ganska många, där var och en inte var signifikant i sig).
År 2000 erkände jag officiellt mina brott och gick ut i media (Kalla Fakta, TV-4, 2001).
Återupptog mina 1979 påbörjade högskolestudier. Hela tiden arbetade jag med att bearbeta orsakerna till brotten - hat, förutfattade meningar och de praktiska personliga problem jag hade vid gripandet (oansvarig ekonomi). Huvuddragen bestod i ett avståndstagande till att begå brott, acceptans av det som brotten inneburit för mig (bl.a. straffet), omvärdering av attityder och åsikter (genom egna tankar och erfarenheter, program m.m.), befästandet av förändringen hos mig (långvarigt upprätthållande av den förändrade person jag föresatte mig att bli i alla tänkbara situationer, i ord och handling, osv.) och sedan att kunna gå vidare med mitt liv och se framåt.

14 kommentarer:

  1. Hej John,

    Jag undrar vad du tycker och tänker om Sverigedemokraterna?

    Vad tycker du om Jimmie Åkesson som partiledare?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Innan jag greps skulle jag troligtvis röstat på SD. Nu ligger jag i mitten av den politiska skalan. Åkesson gör ett seriöst intryck tycker jag, men politik har aldrig varit min grej så jag har inte hängt med i speciellt mycket av vad som varit på tapeten för just honom.

      Radera
  2. Hej! Kul att du börjat blogga!

    Jag har under 2012 intresserat mig av ditt psyke och din bakgrund - har bl.a läst gamla (och nya) nyhetsartiklar, sett dokumentärer och miniserien. (dömer dig inte för det, utan förstår snarare varför du har agerat som du gjort)

    Finns det någon möjlighet att brevväxla med dig genom anstalten?
    Skulle vara oerhört berikande att höra dina åsikter och lära känna en annan del av dig än den som media och 'kunnare' har visat.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Om du vill skriva till John, så går det bra till adressen: John Ausonius, Box 568, 18425 Åkersberga. Alla brev går fram, ingen censur etc, eller att brev slängs av fängelset, som till Breivik. John brukar svara på alla brev.

      Mvh, webmaster

      Radera
  3. Hej John!

    Jag undrar om du sett SVTs miniserie "Lasermannen" från 2005, i regi av Mikael Marcimain? Och iså fall - vad tyckte du om den? Ger den enligt dig en rättvis (så rättvis en persons liv nu kan porträtteras i tre avsnitt på teve) bild? Vad var bra och vad hade du velat ändra?

    //Joakim.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Den bygger ju bara på den mer eller mindre dokumentära boken av Tamas med samma titel, men är ganska fantasifull i många detaljer. Den är däremot välgjord och Dencik som spelade lasermannen var otroligt lik mig. Det fanns till och med de som efteråt frågade mig hur jag kunde ställa upp på att göra en sådan film. Jag har naturligtvis inte deltagit. Faktum är att jag inte haft något alls med själva filmen att göra.

      Jag tycker naturligtvis inte heller om att det gjorts en film om mina brott - lika lite som jag gillar att dåden haussas upp i media, vilket i och för sig förekommer allt mindre nuförtiden. Det är bättre att gamla oförrätter läggs på historiehyllan.
      Om jag däremot ser på den rent filmiskt så tycker jag som sagt att den håller hyfsad kvalitet och en del inslag var rent av komiska. Det verkar som om den var ganska påkostad.

      Radera
  4. Vad tycker du om filmen American History X?Var det ungefär på samma sätt du utvecklade vänskap med utländska människor i fängelset?

    Varför hyrde du filmen om koncentrationslägr i andra världskriget gång på gång?

    och sista frågan: Kände du bitterhet mot din papap pga att du ärvde hans svarta hår?

    SvaraRadera
    Svar
    1. "American History X" är en ganska stark film bitvis och kanske skildrar ett möjligt scenario för nynazister som överger sina åsikter. För mig berodde ögonöppnaren mer på att jag inte blev hatad "tillbaka" utan möttes med respekt. Det gjorde att jag naturligtvis respekterade invandrare lika mycket som andra. Någon sämre behandling av svenskar fick jag inte. Alltså är svaret på andra frågan "nej".

      "Holocaust" var den första filmen om Andra världskriget som jag sett som visade en realistisk bild av nazisterna, och den har jag bara sett en gång. Den andra och senaste gången jag hyrde den var för att jag bandade sevärda filmer. Den var ganska populär och jag minns att jag var tvungen att fråga efter den flera gånger innan den fanns inne igen - därav intrycket att jag skulle ha varit fixerad av den, vilket jag inte var. Alla känner ju till nazisternas hemskheter och ingen kan ju ärligt njuta av det som skildras i filmen.

      Någon besvikelse över att jag föddes svarthårig fanns inte. Anledningen till att jag började färga håret var enbart för att jag tidigt började bli gråhårig och eftersom man för samma besvär kunde skifta färgen i håret till andra nyanser. Jag provade på det också efter några svarttonningar. Lystret i håret såg mer naturligt ut genom proceduren att först bleka det, sen färga det, och sedan sätta i en massa slingor. Färgen var som ljusast mellanbrun och ibland väntade jag någon dag med att sätta i den eftersom det sved ganska mycket i hårbotten vid varje process på den tiden. Har inte provat på dagens färgmedel - de kanske är skonsammare - men så var de inte för tjugo år sedan.
      Du kanske undrar om mina namnbyten också. Dessa var enbart för att jag ville ha ett enklare namn som inte ledde till en massa frågor om stavningen. Stannerman ångrade jag med en gång. Jag har aldrig skämts eller så för pappas namn, som jag fick först.

      Radera
  5. Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.

    SvaraRadera
  6. Hej John!

    Jag går andra året på gymnasiet och skriver just nu ett arbete om hatbrott och valde att skriva om dina brott, jag vill därför ställa några frågor och hoppas att du kan besvara dom.

    Jag undrar om du under tiden då du begick dåden kategoriserade dessa som hatbrott? eller om du nu i efterhand gör det?

    Vad ansåg du under tiden av dåden vara det största moraliska förfallet, skjutningarna eller rånen?

    till sist, hur reagerade du när "lasermannen" fick stöd från personer inom t.ex. VAM och SD? Var det en bekräftelse för att dina handlingar var rättfärdigade eller distanserade du dig från organiserad högerextremism?

    Tacksam ifall du svarar!

    SvaraRadera
  7. Hej John!

    Jag undrar om du läste samhällskunskap på Gullmarsplans Vuxen Gymnasium ( Komvux ) i Stockholm i början av 1990-talet. Det fanns en kille som hette "John" i klassen, någon som liknade dig , men jag kommer inte ihåg hans efternamn nu .

    Tacksam om du vänligen kan svara på frågan.

    mvh

    OT

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nej, inte då, men 1979 gick jag där. Så det var inte jag.

      Radera
    2. Tack för ditt svar.
      Jag hade undrat detta i ca 20 år.

      Må Gud förlåta dina synder.

      mvh

      Radera
  8. Hej!
    Undrar om du har några tankar kring begreppen känsla och förnuft samt dess eventuella relation till varandra?

    SvaraRadera