tisdag 22 januari 2013

Inlägg med kommentarer på frågor - 20 januari 2013

(Till "nifrom" från 2 jan 2013)
Frågor: Hur väl stämmer boken Lasermannen in på verkligheten?

Svar: Tamas bok tar sammanfattningsvis upp tre delar. Dels den politiska situationen rörande invandringspolitiken i Sverige, dels polisarbetet med att fånga mig, och slutligen en beskrivning av mig som person. Jag tycker att de bägge första teman är bra beskrivna och stämmer väl överens med fakta. Däremot så är jag mindre imponerad av hans beskrivning av mig. Den är ganska snedvriden och svartmålande. Totalt sett har han gjort ett gediget bakgrundsarbete och boken är ju välskriven och lättläst.

Jag har däremot inte medverkat alls till att den skulle skrivas och Tamas och jag hade en muntlig överenskommelse att han skulle höra av sig igen - efter intervjun som jag gav honom för Kalla Fakta 2001 - om han ville skriva en bok också. Det ville och gjorde han och använde materialet till TV-4 intervjun utan min vetskap. Ett år senare ungefär så var boken ute. Jag fick två exemplar och en fråga vad jag tyckte om den. "Bra" lyckades jag få ur mig med lite ansträngning med tanke på den skeva bilden av mig men den i övrigt korrekta skildringen.


(Till "Henrik" från 8 jan 2013)
Frågor: Vad tycker du om Sverigedemokraterna?

Svar: Innan jag greps skulle jag troligtvis röstat på SD. Nu ligger jag i mitten av den politiska skalan. Åkesson gör ett seriöst intryck tycker jag, men politik har aldrig varit min grej så jag har inte hängt med i speciellt mycket av vad som varit på tapeten för just honom.


(Till "JoakimIsDemented" från 9 jan 2013)
Frågor: Vad tycker du om Marcimains dramatisering "Lasermannen" från 2005?

Svar: Den bygger ju bara på den mer eller mindre dokumentära boken av Tamas med samma titel, men är ganska fantasifull i många detaljer. Den är däremot välgjord och Dencik som spelade lasermannen var otroligt lik mig. Det fanns till och med de som efteråt frågade mig hur jag kunde ställa upp på att göra en sådan film. Jag har naturligtvis inte deltagit. Faktum är att jag inte haft något alls med själva filmen att göra.

Jag tycker naturligtvis inte heller om att det gjorts en film om mina brott - lika lite som jag gillar att dåden haussas upp i media, vilket i och för sig förekommer allt mindre nuförtiden. Det är bättre att gamla oförrätter läggs på historiehyllan.
Om jag däremot ser på den rent filmiskt så tycker jag som sagt att den håller hyfsad kvalitet och en del inslag var rent av komiska. Det verkar som om den var ganska påkostad.


(Till kalle svensson" från 11 januari 2013)
Frågor: Vad tycker du om filmen "American History X"?
            Var det så du utvecklade vänskap med utländska människor i fängelset?
            Varför hyrde du filmen "Holocaust" gång på gång?
            Kände du dig bitter mot din pappa på grund av att du ärvde hans svarta hår?

Svar: "American History X" är en ganska stark film bitvis och kanske skildrar ett möjligt scenario för nynazister som överger sina åsikter. För mig berodde ögonöppnaren mer på att jag inte blev hatad "tillbaka" utan möttes med respekt. Det gjorde att jag naturligtvis respekterade invandrare lika mycket som andra. Någon sämre behandling av svenskar fick jag inte. Alltså är svaret på andra frågan "nej".

"Holocaust" var den första filmen om Andra världskriget som jag sett som visade en realistisk bild av nazisterna, och den har jag bara sett en gång. Den andra och senaste gången jag hyrde den var för att jag bandade sevärda filmer. Den var ganska populär och jag minns att jag var tvungen att fråga efter den flera gånger innan den fanns inne igen - därav intrycket att jag skulle ha varit fixerad av den, vilket jag inte var. Alla känner ju till nazisternas hemskheter och ingen kan ju ärligt njuta av det som skildras i filmen.

Någon besvikelse över att jag föddes svarthårig fanns inte. Anledningen till att jag började färga håret var enbart för att jag tidigt började bli gråhårig och eftersom man för samma besvär kunde skifta färgen i håret till andra nyanser. Jag provade på det också efter några svarttonningar. Lystret i håret såg mer naturligt ut genom proceduren att först bleka det, sen färga det, och sedan sätta i en massa slingor. Färgen var som ljusast mellanbrun och ibland väntade jag någon dag med att sätta i den eftersom det sved ganska mycket i hårbotten vid varje process på den tiden. Har inte provat på dagens färgmedel - de kanske är skonsammare - men så var de inte för tjugo år sedan.
Du kanske undrar om mina namnbyten också. Dessa var enbart för att jag ville ha ett enklare namn som inte ledde till en massa frågor om stavningen. Stannerman ångrade jag med en gång. Jag har aldrig skämts eller så för pappas namn, som jag fick först.


(Till övriga stöttande och vänliga själar som inte fått enskilda svar)

Svar: Ett varmt tack för ert stöd.
Per, dig minns jag. Hur gick det för dig och pärlan som suktade efter dig så på SC? (Skam den som ger sig!!!) Bästa lyckönskningar önskar jag tillbaka också! Vet ej vart jag hamnar efter muck.

6 kommentarer:

  1. Varför misshandlade du försvarsadvokaterna? Känner du dig lättkränkt och kan se våld som en lösning på problem?

    Hur har din tid vart i fängelset? Har du vart hatad, finns det folk du kommer överrens med osv?

    Pontus

    SvaraRadera
    Svar
    1. Påhoppet på advokaterna var för att jag ville skapa en jävsituation och därigenom tvinga fram ett byte av dem. Jag fick inte längre göra det. Jag hade redan bytt så många gånger att domaren inte godkände fler byten. Jag var övertygad om att jag inte skulle lyckas få en ändring av livstidsdomen med de advokater jag hade. Man kan ju inte tvinga en advokat att bli bättre, respektive förmå honom att kunna övertyga en rätt om att man är oskyldig mot dessutom ganska besvärande indicier vilket det ju rörde sig om.
      Samtidigt fanns det oegentligheter (direkta falsifikat av fotspår) från polisens sida i bevisen i en del av åtalet (rånen) som rätt presenterade kunde ha kastat en kraftig skugga över de i de viktigare delarna (skjutningarna) funna indicierna.
      Jag var alltså inte så arg på advokaterna att jag ville slå dem - i och för sig väldigt besviken - men såg bara alternativet att antingen titta på och få livstid som ett brev på posten, eller att se till att få en ändring till stånd. Det misslyckades jag med i slutändan, och mitt handlande såg naturligtvis ganska udda ut.
      Så att umgås med andra intagna har inte varit ett stort problem på grund av mitt sätt. Jag har i och för sig haft ett lite hetare temperament än genomsnittligt, men inte så att det brukar leda till handgripligheter, utan mest verbala påhopp. Detta beteende hade jag mest i yngre dagar, och det har jag lagt bakom mig sedan länge.

      Radera
  2. vad skulle du säga till dina offer om du fick träffa dem idag?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ungefär som jag sa i den rundskrift jag skickade ut 2001 till alla offren, respektive anhöriga, då jag erkände brotten officiellt. Att jag naturligtvis ångrar mig och önskar att jag kunde göra det gjorda ogjort. Jag förstår hur väldigt kränkande det måste ha varit för dem, och att jag då var en väldigt fördomsfull och dum person. Jag hade få utländska vänner och de som jag haft gick långt tillbaka i tiden från min tonårstid. Dessa hade jag inte träffat på cirka 20 år.
      På fängelset blev jag mycket imponerad över hur snällt och schysst invandrarna bemötte mig trots att jag själv hatat dem en gång. De hatade inte mig tillbaka utan såg mig bara som en annan intagen utan att döma mig. En del tyckte väl att jag hade varit tokig, och en del att de själv ville avgöra vad jag var för någon. Alltså inga förutfattade meningar där inte. Hur som helst så var det ett sätt som fick mig att respektera dem, och det var pinsamt att se hur annorlunda de var mot mig, mot hur jag varit mot dem. Jag skämdes mycket då och jag skäms naturligtvis fortfarande när jag tänker på hur jag var på den tiden. Även många av mina bekanta reagerade med chock och förvåning över mitt handlande när jag greps, så jag har blivit av med en hel del, men även fått en del nya, även invandrare.

      Radera
  3. Hur kändes allt ? Rättegång ,
    Hur kändes det mentalt att ha dödat någon ?

    SvaraRadera